Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Sitter i köket och funderar över teknik och utveckling och minns elallergikerna.

Det finns mycket som utvecklats och det fort, ibland. Vissa saker dyker upp och finns i vårt medvetande under en tid för att sedan dö ut fullkomligt.

Vem kunde ana på 60-talet att i princip alla skulle springa runt med en egen telefon i fickan 40 år senare? En telefon som samtidigt är en kamera och en liten minidator och en fiffig jukebox.

Då på det glada 60-talet stoppade jag in en tioöring i springan på den gröna telefonautomaten och ringde hem och berätta att allt var bra. Tillgången på telefonhytter var god i stan och själv hade jag några favoritplatser. Det var sällan telefonen var trasig på den tiden.

(Ingen hade börjat "sabba" ännu, de flesta var snälla mot saker som inte var deras egna, en olåst cykel fick stå kvar tills ägaren själv kom och cyklade iväg.)

Så sent som 1979-80 fanns en grön automat ute på Gärdet, i Filmhuset utanför toaletterna, där det räckte med att stoppa in en tio-öring för att ringa!

Vet inte hur det kom sig att den var kvar, ute på stan hade priset gått upp, tror det var 25 öre eller kanske rent av 50 öre som krävdes för att börja ringa. Ute på stan fanns ingen liten tioöringsspringa kvar i automaterna...

Sedan gick det utför för telefonautomaterna, de var trasiga på olika sätt. Vanligast åverkar var att lur och/eller sladd saknades. Ibland blev de lagade, men det hände också att Televerket helt sonika tog bort hela hytten. Mynttelefoner blev korttelefoner och idag är det svårt att hitta en telefon. Att batteriet tar slut är en smärre katastrof...

Med tanke på vandaliseringen, undrar om det sitter någon person och stirrar på tusentalet telefonlurar i ett rum. En klart dålig samlarvurm, kanske är det en elallegiker som sitter där i stearinljusskenet och mår gott, känner sig nöjd med sin gärning..?

Vad hände med dessa människor?

Elallergi är inte "inne" längre.

Bor alla dessa allergiker ute i skogarna, långt från elkablar? Har de alla fått förtidspension?

Eller har läkemedelsindustrin lyckats hitta någon medicin som botar alla elallergikerna?

Frågor, frågor...

Minns "Familjen Jetson", en härlig tecknad serie som visades i vår då enda tv-kanal, där körde inte bilar på marken utan flög runt på "motorvägar i luften". Samma vision förekommer i en del filmer, som "Femte elementet" där hjälten flyger runt och kör taxi (en roll som passar Bruce Willis) eller den underbara "Blade Runner" där bilarna flyger, men också kan rulla fram på vägarna precis som förr (läs NU!). Harrison Ford i huvudrollen som återinkallad robotdödaren Deckard, både butter och effektiv i sitt jobb.

en scen från filmen Blade Runner, där Deckard jagar en humanoid

"Blade Runner" är mästerligt regisserad av Ridley Scott och teamet som skapat miljöerna, scenografin har verkligen fått fram en dystopi som i alla fall jag köper till hull och hår. Här talar vi om en film som lätt placerar sig på min topp femton lista (bra filmer finns det rätt många, så en topp tio är i minsta laget). I filmen finns telefonhytter med bildtelefoner och i en annan scen styr deckaren runt i en bild och kan kika runt hörn. Filmen har också ett helt underbart soundtrack av Vangelis!

nästan hela besättningen på Nostromo samlade...

Ridley Scott stod också bakom regin till första "Alien" filmen. Precis som i fallet BR så var Alien en makalös filmupplevelse! Skräck i rymden, med ett monster som hade flera stadier i sin utveckling och som kändes trovärdigt, på något konstigt sätt...

Före Alien var det alltid rent och snyggt i rymdfilmerna (ta bara Kubricks "2001", jag måste nästan ha på solglasögon för att se den filmen). 

 

Allt i Alien var skitigt, det var väl använda miljöer, det kändes riktigt. Alien är en annan bra science fiction film.

Jag har alltid varit svag för science fiction. Skolbiblioteket på Åsö gymnasium hade många bra sci-fi böcker, jag lånade och läste de flesta. Senare var jag med i Sam J Lundvalls bokklubb (har några böcker skrivna av honom själv och rätt många från hans förlag) under några år.

Vet inte riktigt hur det ser ut bland sci-fi utgivningen idag. Jag blev less när det började dyka upp en massa fantasyböcker, det var för flummigt för mig...

Sagan om ringen är en av få jag läst och gillat. Filmerna var sömnpiller, nej tack!

Det är bara de tre första "Star Wars" filmerna (alltså del IV-VI) som är riktigt bra. Kanske kan jag också acceptera "Dune" men det är mest för att David Lynch stod för regin.

Sagan om ringen-böckerna var verkligen sagor för vuxna, med härliga partier där de satt runt lägereldar och sjöng för varandra. Hela magin dödades brutalt i filmerna, visst fanns det snygga animationer och miljöer (från Nya Zeeland) i filmerna, men rätt tomt innanför det glättiga skalet. Saknar verkligen lägereldarna!

Men jag undrar fortfarande varför den tekniska utvecklingen, med en stor samling duktiga forskare och tekniker, ännu inte fått fram flygande bilar.

Inom många områden sker utvecklingen fort och nästan ständigt.

Som datorutvecklingen... när jag satt vid min första Mac, då program rymdes på en diskett eller två och hårddisken kanske var på ett par hundra megabits. Där framför det svartvita skärmen kunde jag inte ana utvecklingen. Den egna hemmadatorn kunde göra så mycket, det kändes bra redan då. Numera är datorers hastighet och minneskapacitet otrolig, programmen kan göra en massa (som att i princip dödat tryckeribranschen...) och utvecklingen fortsätter...

Men inga flygande bilar, annat än i någon James Bond film och det gills inte riktigt (även om det gick att flyga med den bil "mannen med tre bröstvårtor", Scaramanga (Christopher Lee) styr och flyr från Bond i en scen ur "Mannen med den gyllene pistolen").

Vet inte om den självkörande bilen som just visats upp på någon bilmässa kan få ner olyckstalet på vägarna. Tyvärr måste den utvecklas i tiotalet år till säger utvecklarna, och fortfarande kan den inte flyga... Vad händer om det uppstår tekniskt fel på den självkörande bilen, medan du kanske just är involverad i avancerad petting i baksätet? Lite av samma öde som drabbade Garp (i både boken och filmen), och då styrde han ändå själv.

Som ung led jag av sommarförkylningar. Det var jobbigt att vara täppt i näsan, när det var varmt och skönt. Det dröjde innan min sommarförkylning fick sin förklaring, allergi mot bland annat klöver. Mina föräldrar tänkte inte i allergibanorna, även om min egen far har en period under sensommaren när han nyser mycket.

Tack för kaffet, där andra njöt och sniffade över en nyklippt gräsmatta och tyckte att det luktade gott, ryggade jag tillbaka och fick rinnande ögon och näsa. Nyklippt gräs var en otäck doft och även om allergin är borta idag, så blir jag försiktig när det luktar gräs (klöver).

På Götgatsbacken fanns en doktor som gav mig dundertabletter. Medicinen tog jag under ett par somrar och sedan var gräsallergin borta. Ögon, näsa, hals doktorns mottagning var lustig. In i ett ganska "sunkigt hus", upp ett par trappor, det luktade potatiskällare i trapphuset och så in i ett dåligt upplyst väntrum. Väl insuttna tygfåtöljer och i princip ingen lektyr att fördriva väntan med. Doktorn pysslade tydligen med en annan del av kroppen också.

I väntrummet satt några kvinnor vars kläder inte dolde så mycket. Två herrar som också satt där i väntrummet gjorde allt de kunde för att inte synas. När jag lade ihop de lättklädda damerna med de nervösa herrarna så förstod jag vad de skulle kolla, ingen näsa eller hals där inte!

Men doktorn botade min sommarförkylning, så säkert gjorde han underverk även med de andra i väntrummet...

Medan jag intog medicinen skulle jag undvika direkt solljus. Jippie, två somrar där jag gick runt likblek medan stans befolkning i övrigt blev bruna som pepparkakor.

Det här var så pass länge sedan, då tidningarna ännu inte var fulla med varningar för solbadande och hudcancer.

Jag syndade någon gång och blev illröd efter en kort stund i solen. Så det var verkligen no, no.

Så här efteråt undrar jag vad som fanns i de där pillerburkarna? Medan jag blev botad från allergin, vad fick jag istället för dolda biverkningar och begynnande åkommor?

Tur att hypokondri inte tillhör mina starkaste sidor... (pinsam tystnad)

Men vart tog de flygande bilarna vägen, nu när den som har råd med det, snart kan ta en semesterresa ut i rymden?