en njutning
Högläsning, en njutning
En författare som tidigt gav mig starka läsupplevelser var Jules Verne.
Det var så fantasirika världar författaren målade upp och jag letade fatt i rätt många böcker på flera olika bibliotek, lånade och läste. Men det var en lite ovanlig början på just detta läsintresse.
illustration av P. Ferat
När jag var i tidiga tonåren kom det sig att min pappa läste "Den hemlighetsfulla ön" högt för mig och min mamma. Jag minns det som en trevlig upplevelse.
Med en viss regelbundenhet tog vi oss igenom den rätt tjocka boken.
Onekligen lite lustigt, för inte är det ofta jag hört talas om högläsning i mer vuxen ålder inom familjen, faktiskt aldrig.
Tyvärr fick denna bokuppläsning ingen fortsättning i familjen.
Men jag fick upp ögonen för Verne och läste flera av hans böcker. Jag gillade de färgrika berättelserna
Jodå, vi kan alla gå och lyssna på någon författare som besöker biblioteket och läser ur sina böcker. Kanske besöka en "boklåda" som har författarbesök, med både högläsning och boksignering.
Men denna metod att sprida sina egna ord och skapa nya läsare är ju inte riktigt samma sak som det min pappa gjorde. Jag har aldrig kommit mig för att fråga honom varför.
Poesin har vuxit, kanske inte i bokupplagor men, framförd levande på scen.
"Poetry Slam" och andra former av estradpoesi verkar bara växa sig större och större.
Onekligen en form av högläsning som uppskattas.
Det är riktigt skoj, det kan jag intyga! Men det kräver sitt pris, det är kanske inte alla som passar att stå där på scenen och läsa för publiken.
Det var under skrivarkursen på folkhögskolan som diktandet vaknade till liv igen och jag började besöka poesiuppläsningar.
Under en tid var jag rätt aktiv, sedan tog musikskapande och annat över.
Så kan jag inte låta bli att ta med talböcker, som även de blivit så populära de senaste åren.
Det är onekligen en form av högläsning.
Att det blivit en så pass stor succé kanske hänger ihop med vårt behov av just uppläst litteratur.
För i högläsningen tillkommer en dimension, lite av teater, uppläsaren kan modulera rösten, pauser kan betona det just lästa.
Ja det finns många sätt att få lyssnaren intresserad.
Kanske är det också därför som rätt många talböcker läses upp av just skådespelare.
(Bara för att du är en bra författare, behöver du inte vara en bra uppläsare. Kanske kan närheten till texten vara en belastning?)
Naturligtvis kan talbokssuccén också bero på att det är en bekväm form av läsning. Du kan lyssna på en bok medan du kör bil eller kanske medan du diskar eller innan du somnar..?
Så fortfarande spökar det i våra geners minne av tidigare tradition av muntligt berättande runt elden! Sedan må tekniska landvinningar ändra på hela vår vardag av idag, men suget efter berättelser lär nog aldrig dö...
Kom just ihåg en underbar tv-serie från förr
Den utspelades på en synnerligen trevlig plats!
OCH Conan Doyle är superbra. Ska återkomma med några citat.
Ett så lustigt sammanträffande! Jag håller faktiskt på med att läsa högt ur "Den hemlighetsfulla ön" för min 8-åriga dotter på kvällarna.
Själv är jag helt insöad på Jules Verne, och är medlem i ett informellt sällskap på internet som kallar sig för Svenska Jules Verne-sällskapet. Jag har även skrivit en biografi om Jules Verne och arbetar med en uppdaterad version.
Roligt, Jules Verne verkar vara ett intressant ämne, för att inte tala om alla hans böcker...
Sam J Lundwall var redaktör för en serie Verne böcker som gavs ut på svenska i början av 70-talet. Själv har jag bara ett par av dem, utgivna på Askild & Kärnekulls förlag.
Din dotter kommer säkert att uppskatta vad du gör, om inte just nu så när hon blir äldre.
Ska själv kolla upp sällskapet!
