En koll bland "mina grannar"
Har gjort en liten rundvandring och kollat in några andra på blogg.se.
Det är ett varierat utbud, men iakttar att många är ungdomar (går enkelt att se via fotoalbum eller bilder på bloggen) och att det största ämnet är kärlek.
När jag läst några inlägg här och där, ibland skrattat lite, så är det många som verkligen bloggar precis som vore det en dagbok. Det kan vara väldigt personligt och allvarligt. Är det då läsarens ansvar att med en kommentar "hjälpa" personen som har kärleksbekymmer?
Jag blir fundersam.
Min syn på bloggen är en lite annan, via tidningar och några kända bloggare har jag intrycket att bloggen är ögonblick, infall, allmänt snackande, förlåt skrivande som kan ge en aha eller fy f-n tanke.
Bloggar präglas av NU.
Min egen blogg har en del DÅ, men nu-läget är okej det med.
Så har vi bloggar som rabblar olika märken och klädesaffärer, vill de bli modereportrar eller är det bara skryt?
Fast det är väl ett slags samlande det också..?
Rätt skoj att kolla runt. Få se om jag hittar några jag gillar så mycket att jag länkar till dem?
Har slötittat på en film på tv medan jag kollat in bloggar och skrivit detta.
Kom att tänka på en granne och hans inspirationskälla; tv:n. Bodde uppe på Åsen och vägg i vägg fanns denna rätt högljudda tv-tittaren och samtidigt hördes knatter från skrivmaskin (ja, ja det var över tjugo år sedan!). Så när vi sågs på gatan en dag var jag tvungen att fråga. Grannen hörde lite illa och ja han glodde på tv tills sändningarna slutade och satt samtidigt och skrev. Jag fick en liten stencilerad skrift av honom med egna dikter, de var ganska bra och flera hade helt klart anknytning till tv-serier. Lustigt, tänkte jag nog då. Men de senaste åren kan jag ofta sitta vid datorn och samtidigt spana in något tv-program.
Men jag tror mer på att tjuvlyssna på tunnelbanan för inspiration till skrivande, än att använda tv:n till det.
Avslutningsvis en skyltjämförelse
en typisk svensk byggarbetsplatsskylt...
dito från varmare land
Det är ett varierat utbud, men iakttar att många är ungdomar (går enkelt att se via fotoalbum eller bilder på bloggen) och att det största ämnet är kärlek.
När jag läst några inlägg här och där, ibland skrattat lite, så är det många som verkligen bloggar precis som vore det en dagbok. Det kan vara väldigt personligt och allvarligt. Är det då läsarens ansvar att med en kommentar "hjälpa" personen som har kärleksbekymmer?
Jag blir fundersam.
Min syn på bloggen är en lite annan, via tidningar och några kända bloggare har jag intrycket att bloggen är ögonblick, infall, allmänt snackande, förlåt skrivande som kan ge en aha eller fy f-n tanke.
Bloggar präglas av NU.
Min egen blogg har en del DÅ, men nu-läget är okej det med.
Så har vi bloggar som rabblar olika märken och klädesaffärer, vill de bli modereportrar eller är det bara skryt?
Fast det är väl ett slags samlande det också..?
Rätt skoj att kolla runt. Få se om jag hittar några jag gillar så mycket att jag länkar till dem?
Har slötittat på en film på tv medan jag kollat in bloggar och skrivit detta.
Kom att tänka på en granne och hans inspirationskälla; tv:n. Bodde uppe på Åsen och vägg i vägg fanns denna rätt högljudda tv-tittaren och samtidigt hördes knatter från skrivmaskin (ja, ja det var över tjugo år sedan!). Så när vi sågs på gatan en dag var jag tvungen att fråga. Grannen hörde lite illa och ja han glodde på tv tills sändningarna slutade och satt samtidigt och skrev. Jag fick en liten stencilerad skrift av honom med egna dikter, de var ganska bra och flera hade helt klart anknytning till tv-serier. Lustigt, tänkte jag nog då. Men de senaste åren kan jag ofta sitta vid datorn och samtidigt spana in något tv-program.
Men jag tror mer på att tjuvlyssna på tunnelbanan för inspiration till skrivande, än att använda tv:n till det.
Avslutningsvis en skyltjämförelse
en typisk svensk byggarbetsplatsskylt...
dito från varmare land
Kommentarer
Trackback
