Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Härligt! Solen sken och jag tog min första cykeltur detta år.
Cykla sista februari, skottårsbonusdagen utan att frysa!
Helt klart en ovanligt mild vinter detta år.

bilderna på Tellus Cykelverkstad från hitta.se

Kan varmt rekommendera Tellus Cykel & Motor. Trevliga killar och bra service.
Kom dit med en cykel som tagit stryk ute på gården (grannungar som gillar att paja andras saker, suck).
Cykeln stod på balkongen under vintern och bakhjulspunkan fixade jag själv, men då ville inte växlarna funka när jag monterat ihop allt igen. Kollade med en reparatör i Aspudden (inga namn men de var rätt griniga och ville ha flera hundra bara för att fixa växeln?!) redan i höstas. Väder och annat fick cykeln att bara ta plats på balkongen fram tills i onsdags.
Nu tog jag mig till Kransen ovanför Aspudden istället och bad om hjälp där.
Det fick jag, bra hjälp och lite knep (bra för framtiden).
Så ska det kännas, bra bemötande och bra pris.
Lite nyköpta lyktor, reflexer mm ska jag byta själv på cykeln (även här var det någon busunge som var framme och slog sönder prylarna på min cykel), men det lär gå bra.
Är kanske inte världens händigaste karl, men klarar en del (tror inte jag har tummen mitt i hand)...
ja vi får se (vet ju vart jag kan vända mig om det strular).

 
Så jag riktar ett stort tack till dessa cykelreparatörer i Midsommarkransen. Bra ställe!
Rekommenderas varmt!
Cykeln rullade bra, växlarna gled fint, fartvinden blåste i håret (sorry, ingen hjälm idag)
och vid sjön Trekanten tog jag en liten paus i min testrunda.

stämningsbild från Liljeholmen och sjön Trekanten.
Uppe på Nybohovskullen verkar tre nya hus klara för inflyttning snart... de lär få fin utsikt.
Skön solig dag i Stockholm, denna skottdag.
Önskar alla läsare en trevlig helg!

Hörde i radion om de hungriga igelkottarna som redan vaknat ur dvalan, pga den varma vintern.
Idag hade AB en sida i tidningen om dessa söta små krabater och deras matproblem.

Gotlands landskapsdjur, igelkotten. Får för mig att denna kan hetta Sigge..?

Hoppas det numera är allmänt känt. Ge inte en igelkott mjölk eller grädde, de blir "taskiga i kistan" då.
Under en skön sommarsemester, boende i ett hus mitt i Visby, for det runt igelkottar mellan benen när man satt ute i trädgården på kvällarna. De var så söta! Flera bodde i det gamla stallet som fanns på tomten.


Verkar vara fler som har sömnproblem. Björnarna lär bli extra griniga denna sommar i skogarna,
när de inte får sova ut ordentligt, utan vaknar alldeles för tidigt.
Så se upp Olle!
Tänk efter själv! Jag kan i alla fall vara riktigt grinig om jag väcks för tidigt (förstör i princip den da'n).
Bra att de har börjat göra speciella övergångsställen för igelkottar och andra mindre djur som mosas under bildäcken när de tar sig över vägen. På Gotland har de grävt ner en del rör under vägarna, så att igelkotten kan pinna på genom röret och nå andra sidan helskinnad, under vägen. Fiffigt!
 Minns ett tidigt tv-spel, då när man stod i arkader och spelade, där skulle man se till att en groda kunde hoppa sig över en trafikerad, flerfilig väg, ett rätt skojigt spel (tyckte jag då).
Igelkottarna på Gotland gillade kattmat från burk, och bullsmulor efter kvällsfikat i trädgården.
Det var en skön varm sommar då Sverige spelade hem medalj i fotbollsVM 1994

arenan där Sverige fixade bronset VM 94.

Satt på servering nere i hamnen i Visby och såg tv på en pub, det var en av de många vinstmatcherna.
Många firade vinsten och dök glatt i hamnbassängen när Sverige vann!
Målskriken från hela småbåtshamnen var härliga!
Hoppas vi får en så'n skön sommar igen, varför inte denna sommar 2008?!
Tänker både på värmen och fotbollen (fast det senare är väl bara önskedröm...).
Kunde bada i Mälaren långt in i september det året, det var fortfarande varmt i vattnet. Ahhh!
Ljuva soliga varma minne. 

Igår kväll visade SVT den ihopklippta versionen av söndagsnattens Oscarsgala.
Nu somnade jag inte, utan såg alla stressiga tacktal (spontaniteten försvinner när producenten stressar de glada Oscarsvinnarna att skynda på, märktes flera gånger). De rätt mesiga "årets filmlåt"-inslagen (det var nog där jag somnade), tur att de valde den låt som kändes mest naturlig, en bra poplåt.
Roligast var nog filmklippen med årets film (de tog sig fort igenom alla 79, noterade att jag sett över 70 av dem), gamla tacktal och andra klipp med tanke på att årets Oscarsgala var den 80:de, får se om galan är sig lik när den firar hundra år...
Då är det bara att sikta in sig på sammandraget direkt (suck!).

Träffade Ode på stan igår, trevliga timmar (över ett par öl), vi hann med en fotoutställning också
Maria Friberg "Boys are us", en ganska trist utställning.
Flera bilder kunde lika gärna förekomma i en tidningsannons, men blir konst när bilden är stor och hänger i en konsthall? Känns bara trist, gav ingen mersmak att se mer av Fribergs foton.
Roligast var nog en video där lurviga svarta tärningsliknande kuber trillade nerför en lång trappa (möjligen är det Operans trappa?) in mass. Fick mig att tänka på Barbapappa och att min dotter var förtjust i de tecknade filmerna (som jag spelat in på video, en nu mycket sliten videokassett, störningar i bilden) när hon var liten...
En våning högre i Kulturhuset finns serierutor med "fröken Livrädd", den utställningen hann vi inte riktigt med.


Joanna Rubin Drangers livrädda fröken vill jag återkomma till, den gav mersmak (håller på till 11 maj).
Hon fångar ögonblick och kluriga tankar, mycket humor. Skoj!
Hörde på radio att Chaplin dyker upp i Kulturhuset, utställning öppnar i helgen.
Nää, det är inte fråga om ny gravplundring, hans figur, luffaren och filmerna står i fokus.
Kan kanske vara en utställning som Andreas och jag kan kolla in tillsammans.

klickbar Ode  

Så det kan bli!
Kollade ett par kommentarer och hoppade till deras bloggar. En blogg fick mina minnen att spinna iväg ordentligt, allt triggat av en skön målning.
Familjen gjorde en resa på Inlandsbanan, med övernattningar på vägen, ett stopp som vi valde var Vilhelmina, med kyrkstad, hembygdsmuseum, häftig hängbro. Det går att bo i kyrkstaden, underbar miljö!
 

Hus i kyrkstaden, nu (går att hyra för övernattning) och förr...

Slutmålet var Arvidsjaur station på Inlandsbanan, där finns också en kyrkby
och då (snudd tio år sedan) låg också en militärförläggning (tuffingar, fjälljägare) där bakom huvudgatan som slutade i gamla kyrkbyn efter att ha passerat pizzeria och Domus mm.
(Den mest kända kyrkbyn och numera med på FNs världskulturarvlista (puh...) är den där även Martin Ljung farit runt och flörtat i sin ungdom, utanför Luleå, Gammelstads kyrkby.)
Det var sedan därifrån vi tog buss till Arjeplog för att tillbringa nästan en vecka på en "äkta" bonngård
utanför tätorten och det fina Silvermuseet.
En vistelse som mina barn minns, vissa delar i alla fall, som några kluckande kalkoner (rysligt fula fåglar!).
Jag tänker genast på en "pinntokig" hund och den otroliga tystnaden under de ljusa nätterna.
(Det blev som ett tryck in i öronen, denna tystnad, makalöst!)
Fru (tandläkare) och tre barn och så bonden Ronald själv, som glatt åt hela kiwifrukter,
med hårigt skal och allt (usch, burr). Ronald var del i ett drakflygargäng (tror alla var bönder).
Finns bra "startberg" precis vid Arjeplog, bara att ta
draken på ryggen och kliva mot stupet för att segla iväg i termiken. 
Fast ofta används vinschlina och start från platta marken.
Bondgården hade stora potatisodlingar och försåg skolor inne i Arjeplog med "plugg".
Ett härligt stop och för en storstadsfamilj en inblick i ett helt annat liv, mitt ute i vildmarken, mil till närmsta granne.
Försökte få fisk i en sjö som var Ronalds egen, hela sjön!
Fisket gick inte så bra. Nu är familjen splittrad, så det gick inte så bra, det heller. Så kan det gå.

WOW! Kartor gillar jag och här syns inte bara Inlandsbanan, utan de flesta järnvägslinjerna.
(Förvåning att kartan blev så stor!)

Bara att kolla och börja boka en mer "ekologisk" semesterresa i vårt sköna land.
Visst, solgarantier finns inga (jämfört med en Asiensemester) men varför söka sig långt bort?
Vårt land har otroliga skatter, härliga miljöer och mycket kulturhistoria.
Ja, allt detta "triggades igång" från en tavla målad av Eva, som finns på hennes blogg
http://www.bakomberget.blogspot.com/
Lustigt fenomen, men bra för både bloggskrivande och annat författande...
Lite av "katten på råttan och råttan på repet..."

Kossan.se

Detta som jag inte själv kunde se, eftersom hela natthimmeln var täckt av moln.
(Se äldre blogginlägg om månförmörkelsen!)

En fin liten film. Med tanke på tiderna som visas är det inte filmat här i Sverige...
Fast vare sig klockan eller ljuden som hörs behöver ju vara sanna!?
Kan varmt rekommendera Kossan, där finns en del roliga filmklipp. 

Saknar du något att göra, här följer ett tips



Kossan.se

Kommer att tänka på olika experiment jag själv fick testa och göra i skolan.
Några roliga gjordes i kemi och en del på fysiklektioner.
Det roligaste gjorde jag ihop med Stefan om jag minns rätt.
Hur som helst tog vi en sprängrund surströmmingsburk (väljäst så att säga)
och i ljushallen i Skogåsskolan öppnade vi burken och det som inte sprutade ut över golvet
hällde vi i en golvbrunn.
Stefan var från Sundsvall och van vid lukten från både burkar och pappersmassafabriker,
 vill minnas att han kom på idén och hade burken med till skolan en dag.
(Inte fullt lika tålig och van vid lukten var jag.)
Det spred sig en doft som fick några andra elever på skolan att kräkas.
Tror vaktmästarna på skolan slet en del,
vattenslangar mm användes för att göra skolan möjlig att vistas i igen.
Har för mig att flera klasser bara avslutade lektioner och lärarna gav ledigt.
Så balnd skolans elever sågs nog buset som positivt.

Skolledningen såg inte med blida ögon på detta lilla luktexperiment.
Nu har jag bekänt mitt illdåd, då teg vi båda.
Lukten levde oväntat länge kvar i rören. 
Det spreds norrländska odörer då och då i skolan månader efter vi hällt ut burkens innehåll.
Det var ett experiment det!
Tror potatistricket på filmen ovan inte luktar lika illa...

Det blev tradigt... väntande. Somnade framför tv:n, vaknade och såg lite av Oscarsgalan, somnade om. Efter ett par sådana småtittar flyttade jag till sängen och valde sömnen! Oscars är överskattat.
Dags att flytta fokus! Ska ta mig en funderare.
Så blev det att jag missade Euskefeurat i Nyhetsmorgon... trist.
Men solen skiner där ute!

Den engelska tidningen The Guardian har sammanställt några roliga små tabeller...


ålder har tydligen betydelse, äsch samma gamla vanliga åldersdiskriminering.
En annan tabell

 
Kan siffrorna ändras i natt?

Några exempel hur kvinnor sett ut där de går på röda mattan

I år har inte skådisarna haft så lång tid på sig att bestämma kläder, eftersom galan låg löst
till in i det längsta. Författarna avslutade strejken för bara dryga veckan sedan, men den stora
röda mattan liggar där, färdig för kändisar att beträda...

Indien som gör mest film i världen har inte lyckats få många Oscars, så de har gjort denna...


ja, vilka filmer och skådisar och regissörer som får priserna vill jag inte ens gissa, det blir
till att nattvaka och kolla in.
Ett pris tror jag att jag vågar gissa, årets tecknade film, lär bli

Bra tecknad och placerad i en fin stad, Paris!
Nu blir det tv-tittande, hi-ho!

Bodies Without Organs, konsert "Hity na czasie" - próba generalna. I samband med The Tall Ships' Races, i Szczecin 2007.
Kläderna de hade igår går i linje med vad Alexander Bard brukar hitta på med sina grupper.
Army of Lovers gjorde under sin storhetstid videos där de hade helt galna kostymer, här ett exempel.



Det andra bidraget som gick direkt till Globen och finalen var Frida med "Upp o hoppa".
Glad låt med positivt budskap. Förstår att många ungdomar valde den (kanske även äldre tittare?).
Men hur framföra den på engelska? Har svårt att se en rak översättning.
Min dotter Linnéa tyckte redan för några år sedan att det är fel att en låt med svensk text blir framröstad och vinner, för att sedan översättas och framföras i den stora tävlingen på engelska.
Det är inte längre samma låt som den svenska publiken röstat fram!
Ett bra exempel är när Lena Ph vann med "Det gör ont". Den engelska versionen var betydligt sämre, texten var rätt tafflig (dåligt snabböversättningsjobb av Orup?). En bra synpunkt, tycker jag.
Åter till tredje deltävlingen och det var inte alls konstigt att den operainspirerade låten "When you need me" med Therese Andersson tog sig till "Andra chansen". Det finns många som diggar opera i vårt land och det finns ju även en rätt stor genre, "Gothrocken", där Evanescence är störst bland de grupperna? Lite trist, men så typiskt i denna tävling, så var det en feg låt. Med annan sångerska (med bredare register) och bättre hårdrocksgitarrer skulle detta kunna bli något, kanske?!
Fast då är det å andra sidan en helt annan låt..! Schlagerfestivalbidrag har en speciell form att gjutas i...
med det finns ju annan musik.



Video med Euskefeurat i Röån 2006, lite avklippt slut, tyvärr.

Snart dags att göra mig i ordning för att ta mig till Scalateatern tillsammans med Ingalill och lyssna på Euskefeurat som spelar där ikväll.
Euskefeurat med Ronny Eriksson i spetsen har återuppstått efter rätt många år. De har även släppt en ny skiva, som kanske finns till försäljning på Scala ikväll. Så var fallet efter Peter Carlsson konserten.
Gruppen är från Piteå och Ingalill och jag har gillat dem allt sedan vi hörde en skiva hemma hos Hjördis och Lennart uppe i Luleå. Vi blev omedelbart fans och har fått leva på äldre skivor (senaste "Hipp Happ" gavs ut 1993) och ett par shower med Ronny Eriksson.
Nu får vi äntligen ny näring!
Ja, han har gjort en del tv-serier också och släppt ett par skivor med kompgruppen Ramblin' Minds, "Vem lurar vem?" är ett album med flera bra nummer.
Men främst är det just Euskefeurat som känns rätt, så det ska bli kul att se honom livs levande på Scala.
Får återkomma med rapport från konserten! 
Detta är musik!

Tills vidare ser det ändå ut som om situationen i Belgrad kommer att lugna ner sig och att landet kan planera sångtävlingen som hålls i maj. Det är långt till maj och mycket hinner hända.

Bröderna Rongedal flinar upp sig, nu är doldistiden över. Började deras vandring mot "fame"
när de var med i "Så ska det låta"?

Brödernas bidrag lät ungefär som Mika eller Scissor Sisters, samma gamla "kastratsångarstilen" som gav Bee Gees flera hits under discovågen på 70-talet har blivit inne igen!
Om bröderna utökar dansstegen och rörelserna lite mer, då kan det bli vinst som det blev för Herrey's!

En mycket positiv effekt av dessa meloditävlingar är pengarna som kommer in till Radiohjälpen!
Få se hur mycket pengar som rings in ikväll och vilka som vinner deltävlingen i Linköping?
Säkert deltar ett par artister (?) som inte kan sjunga, några som haft bättre låtar tidigare tävlingar och förhoppningsvis någon ny skräll, det vore kul! Eskobar har gjort några bra poplåtar tidigare, kanske är
"Hallelujah New World" en sådan, titeln avskräcker dock!
Men det fungerade för C Sjögren, så kanske lyckas Eskobar också?

Tanken att hålla mig vaken och gå ut igår natt och kolla på månen blev det inget av.
Gårdagens dimma och moln fortsatte på natten, tyvärr.
Det jag ville se var en total månförmörkelse ovan molnen!
Så här kunde det sett ut, fast jag undrar hur bra bilder jag kunnat ta med min digitalkamera?

snyggt fotomontage från norsk tidning 

För boende i Jerusalem syntes månen bra på natthimlen.
Fenomen på himlavalvet måste ha uppfattats som magiska förr i tiden, det ser fortfarande
magiskt ut, men nu vet vi lite mer varför det ser ut som det gör.
En "naturupplevelse" jag inte fick uppleva livs levande på grund av molnhinder, så kan det gå.

Glädjande att det föds många barn i Stockholm.
Vi har redan en felvänd befolkningspyramid, så det är bra att de unga blir flera, att basen på pyramiden blir större!
(Eller med tanke på att pyramiden är felvänd, att toppen plattas ut.)
Men det får en trist effekt.
Många barn, ökat behov av dagisplatser.
Brist på dagis och dagisplatser, då behöver det byggas nytt.
Kommunen slår upp fula "barackdagis" där de finner en tom plats.
Var finner de platser, jo de lägger beslag på alla "kaninburarna", de små grusade fotbollsplaner som funnits här och där i stadsmiljön.
Ofta behöver de större ytor än grusplanen i sig och då tar de en del av grönområdet, den lilla parken som stadsplanerarna så fiffigt inte byggde hus på när området byggdes en gång i tiden.
Var ska dagens ungdom kicka boll?
De senaste åren har i princip alla möjligheter till spontan idrott, som "kicka boll", spela brännboll eller ta en match i boule, försvunnit!
För där grusplaner finns kvar används de flitigt av knattefotbollen och annan organiserad idrott. Där finns inte utrymme för alla dem som inte tror sig bli en ny Zlatan eller vill ordna in sig i leden med träning mm.
Så är det i Aspudden, så ser det ut på Hägerstensåsen. Har hört av kompisen Ode i Huddinge att det även där blir dagis på gamla små grusplaner.
Har vid olika besök i andra områden, sett liknande förstörelse!

Tror faktiskt att hela Stockholmsregionen har samma förstörelse av de gamla, fria "kaninburarna".
Några egna bildbevis finns här under!

Då kanske det är dags att berätta för styrande i kommunen att alla ungdomar som bor i de drabbade bostadsområdena inte vill delta i organiserad idrott.
Däremot finns det många barn och ungdomar som förut glatt och spontant sökte sig till dessa grusiga bollplaner för att bland annat sparka boll.
Ökad passivitet, ger tjockare barn.
Ett problem redan nu, verkar det på olika tidningsrubriker med jämna mellanrum.
Bättre blir det ju inte, när spontanidrotten hindras!
Sedan tycker i alla fall jag att dessa nya dagis ser oerhört trista ut.
Kan inte vara så fantasieggande för barnen som leker runt dessa fyrkanter.
Hoppas de uppslagna dagisen i alla fall är mögelfria!?

Sedan kommer vi till den intressanta frågan, vad sker när babyboomen avtar,
när dagens små kommit upp i skolåldern och dagisen inte behövs längre?
Jag tror inte att kommunen tänker återställa de gamla grusbollplanerna.
Jag tror att de istället ser till att bygga bostadshus där!
(I dessa bostadsbristens tider, en bristtid som lär bestå i all framtid?!
Förtätning i äldre områden sker ständigt, till boendes förtret.)

Så gamla grönområden och alla dessa små bollplaner försvinner för evigt.
Saligt vara dess minne! Saknaden är stor.


En fin liten park i Örnsberg, med fd "kaninbur" som nu bytt skepnad.

Här syns fortfarande det höga bollstaketet som spår från den gamla "kaninburen".
  
ytterligare två exempel på försvunna kaninburar. Vänstra på Hägerstensåsen.
Mitten och högra från bollplan som fanns bakom gamla brandkårsstationen i Midsommarkransen.
Här fanns under sommarhalvåret ofta boulespelare.

Undrar om det finns någon figur bland alla tecknade kortfilmer som blir så utsatt som Gråben.
Tom och Jerry fajtas ganska brutalt i sina sjuminuters episoder, men tror inte de kommer upp i nivå med hungriga vargen Gråben som klurar ut den ena fångstmetoden efter den andra.

Segrande ur striderna går Hjulben, eller Roadrunner som fågeln heter på engelska.
Ofta verkar det som Hjulben inte är medveten om att den klarat sig undan ännu en attack från Gråben.
Härliga kortfilmer!
Som så många, ja snudd alla kortfilmer, vare sig det är Snurre Sprätt, Karl-Alfred, Pluto eller Pip och Sylvester.
Den gamla stilen med att teckna/måla på genomskinliga plastfilmsark är bäst!
Datateknik har svårt att förmedla samma värme och känsla.



Minns de olika godisbehållarna för PEZ tabletterna.
Men hade ingen aning om att även Gråben och Hjulben hamnat där med sina huvuden.
Fast det var inte oväntat. Hade själv Läderlappen som godisautomat, långt innan han blev spelfilm.

Ganska fiffig godisbehållare.
När jag var betydligt mindre räckte en välfylld Pez nästan en hel dag.
Noterar att behållaren till vänster är äldre, den har ingen "fot".
Så kanske finns det Gråbenbehållare ute på stan, med tanke på de två som har fot?
Ett sorts godis som levt länge och finns överallt, rena "coke eller Pepsi" erövringen av världen!
Många av Warners kortfilmsfigurer har blivit Pezbehållare

Här är några av dem, någon personlig favorit?

Kort återkomst till vargars jakt på mat...

Vackra djur.
Tyvärr kan de inte läsa och förstår inte att de kommer in i områden som människan
bestämt ska vara vargfria...

då kommer jägaren.
Vargskinnspäls värmer bra, men jakten på varg sker knappast för att folk fryser.


Skarvar mördas ute i Stockholms skärgård, de förstör hela kobbar med sin skit 
(dyker glatt ner till fiskenät och tömmer dem. Så kanske var det en arg fiskare
som gjorde slut på en hel koloni skarvar på en ö?)
Varg kan också jagas, ibland lagligt
ibland 

inte lika lagligt, inte så vackert heller.
Men verkligheten är ofta svår att förstå... 
Att hitta en bra balans tillhör väl inte människans bästa förmågor
vi är nog ofta mer varg än vargen själv (om nu någon förstår vad jag menar).

En tredjedel av OBE berättar en liten historia...

Tänk vad god mat och lite alkohol kan vara förlösande.

En glad träff i musikens tecken och lite om bloggande också.
Inte glömde vi bort den muntliga traditionen med berättandet heller...
(Ja, fortfarande förekommer julpynt i mitt hem! Girlangerna lyser upp annars gråa dagar.)
Fast nu har solen börjat visa sig igen, det var på tiden.
Solljuset behövs verkligen, jag behöver det i alla fall!

Ut ur trädgrenen tittade ett litet skogsväsen fram!

Det börjar komma knoppar på trädgrenarna.
Snart är våren här!

Fantomen är hård mot de hårda.

Du hittar aldrig Fantomen - han hittar dig.

Se där två fina Fantomenordspråk!
Tecknaren Lee Falk skapade en riktig hjälte.
Att Fantomen då och då lämnade djungeln i Bengali var helt okej i min ungdomsvärld.
Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.
(ytterligare ett ordspråk)
Men 1978 hände det som på något sätt kändes som no no för Fantomen, han gifte sig med flamman Diana!
(Inte ens i djungeln slapp vi "rödstrumporna", även om den gruppen knappast såg Diana som en kvinnokämpe.)
Har fortsatt läsa Fantomen även senare år. En serietidning som håller!
(Men filmen som gjordes för några år sedan var en stor besvikelse.)

En gammal tv-favorit i nedre högra hörnet, Patrik McGoohan som spelade deckaren i
"Ett fall för John Drake". En god helgunderhållning när vi bara hade en tv-kanal.
Senare återkom han i en rätt skruvad serie, "The Prisoner" där han var fånge i en konstig by full med hemliga aganter. Men jag älskade serien, fantasin fick mycket näring!

en annan skojig tv-serie och senare skaplig grupp

Rasslande is på Mälarens vatten...

Nu i helgen var det isen på Mälaren som hade olika lustiga ljud.
Svårt att beskriva i ord, men det lät skojigt. Det såg rätt lustigt ut också, det lät sig bättre fångas (än ljudet).

Att spela in en del naturljud ute i levande livet är nästan omöjligt! Regn är ett sådant svårfångat ljud.
Regn kan låta på många olika sätt.
(Men spring ut i regnet med en bandspelare och försök spela in ljudet från regnet, regndropparna. Spela upp ljuden som fångats på bandet, det låter inte som det regn du själv hörde!? Besvikelsen kan bli ganska stor.)

Blåst utomhus är ofta bara till irritation för en ljudtekniker, intervjuare får sätta en tumvante eller annat skydd över själva mikrofonen för att undvika störningsljuden som blåsten ger.

Vindljud brukar inte heller vilja låta sig bli bra inspelade, de får skapas i studio, precis som regnljud.

Ute på Drottningholmsteatern finns flera naturljudsmaskiner, gamla och finurliga.

En spänd duk över en trä-cylinder/trumma som vevas runt skapar vindljud, ju snabbare vevande ju mer vinande vind.

En annan konstruktion skapar regnliknande ljud och så har vi åska med hjälp av en stor, tunn metallplåt som skakas, låter mycket likt åskknallar i fjärran. För publiken för flera hundra år sedan måste ljudeffekterna varit magiska! De är fortfarande ganska magiska, fantastiska.

Antar att de fortfarande har visningar av den gamla teatern, då brukar de bland annat visa upp dessa ljudmaskiner.

Fortfarande läggs mycket energi ner för att skapa bra ljudeffekter till radioteater, filmer, teaterföreställningar mm. På Sveriges radio har de ett stort arkiv med effektljud och för hemmafilmarna finns otaliga effektskivor med allt från gräshoppor till jetflygplan och explosioner.

Harry (Gene Hackman) letar ljud

En favoritfilm i ämnet ljud är "Avlyssningen" med Gene Hackman (regi: Francis Ford Coppola) som spelar ljudteknikern Harry Caul som är duktig på att spionera/smyglyssna på folk. I sin studio har han olika apparater som kan filtrera och leta fram specifika ljud ur t ex en bullrande gatumiljö.

Jack Terry (John Travolta) letar fakta kring olyckan

En helt annan film, men i samma ämne, är "Blow Out" av Brian De Palma. Här spelar John Travolta huvudrollen som en ljudkille som skapar effektljud till skräckfilmer. Han lägger på extra skrik, knarrande golvplankor mm för att ge publiken mer skräckupplevelse. När han är ute på jakt efter nya ljud en kväll råkar han fånga in en bilolycka med bandspelaren. Han räddar en kvinna ur bilvraket och börjar undersöka själva bilolyckan, med hjälp av ljudet han spelat in. Som vanligt en välgjord thriller av De Palma som har klara kopplingar till den betydligt äldre filmen "Blow-Up", men då är det en modefotograf och en uppförstorad bild från en park som historien kretsar kring.

Läs gärna mer om Blow Out och alla andra Brian De Palma filmerna
http://www.briandepalma.net/blowout/blwt.htm 

 
I Woody Allens "Radio Days" visas en del tricks upp, detta att skapa ljud. En ljudeffektman i studion där skådespelare gestaltar en radioteater har fullt upp med att sätta olika effektljud som passar i pjäsen. För övrigt en härlig hyllningsfilm till just radioteater och en varm berättelse kring Allens egen uppväxt.

Det finns fler filmer med ljudtema, men de nämnda ovan är ganska lätta att få tag i.

Kan nämna en annan Coppolafilm som har fantastiskt ljud. Vietnamfilmen "Apocalypse Now" är välgjord och ljudet helt makalöst. Redan i inledningen finns en fin scen där en takfläkt går över i rotorbladen på en helikopter, både ljudmässigt och bildmässigt.
 

Ett återkommande problem i svenska filmer är att ljudet ofta är dåligt. Ta gamla komedin "Göta kanal" där båtmotorljuden gör det nästan omöjligt att höra vad skådespelarna säger! Med tanke på ämnet på hela filmen är detta ett allvarligt problem. Många scener förstörs av de mullrande båtmotorerna. Hade det varit en amerikansk film, så hade filmmakarna etablerat båtmotorerna för att sedan sänka ljudnivån och höja dialogen, så att den hörs bra. Så gjorde filmmakarna inte i Göta kanal (ändå aningen bättre ljud i den nyare tvåan).
  

Samma problem, att dialogen drunknar i andra ljud, hände i några scener i förra veckans Wallanderfilm i Fyran, "Byfånen". Filmen var, som kriminaldrama, ganska underhållande. Trist att filmteamet då inte lägger mer energi på ljudet, ofta bara ett direktljud, kanske med lite thrillerskapande musik i bakgrunden.

Ljudet är en viktig sak, ofta räcker det inte med de verkliga ljud som finns i scenen. Kanske ger en pålagd tickande klocka i bakgrunden mer spänningseffekt än en snutt småtrist filmmusik?
 

Över lag använder amerikanska filmer en rätt stor del av budgeten till filmljudet. I filmerna etableras olika miljöljud som sedan mixas ner, för att inte störa dialog eller andra viktiga ljud.

Enskilda scener kan ha en massa olika ljudspår som mixas in och ut under scenens gång.

Demonstrationerna och kravallerna fortsätter i Danmark.

Även denna natt fick brandkårerna jobba hårt i både Köpenhamn och Århus.

Pressfrihet är en sak, men jag undrar över varför den danska pressen valde att ta till satirteckningarna av Muhammed igen, onödigt och dumt.

Bilar sätts i brand, en skola utanför Århus brann ner.   

Husbränder har alltid gett mig kalla kårar längs ryggraden.

Själv boende i ett hyreshus kan jag och min familj se till att blåsa ut levande ljus när vi lämnar rummet och på andra sätt försöka undvika att vi startar någon brand. Men vi vet inget om hur noga eller slarviga grannarna är.

Kommer också att tänka på det sorgliga sätt som Monica Zetterlund dog.

Fick via grannar i huset bredvid på gården en viss insikt i vad en lägenhetsbrand innebär, med ett långt saneringsarbete efteråt.

Var hemma och upptäckte när jag tittade ut genom köksfönstret hur det kom rök från grannarnas lägenhet. Ringde brandkåren, som redan fått larmet (från någon annan granne) och var på väg. Kunde via vår dotter (som var i skolan och som känner familjens dotter) få kontakt med familjen. Så att de kunde ta sig hem på en gång och inte mötas av förstörelsen först efter arbetsdagens slut.

Vet inte hur brandkåren gör när ingen är hemma när det brinner?

Då ska nämnas att branden upptäcktes fort och att det bara var ett rum (där elden startade) som totalförstördes, men sot och rök spred sig överallt i lägenheten och svepte in allt i ett svart sottäcke. Värmen från eldsvådan och vattnet brandkåren använde för släckningen ihop med sotet från eldhärden, ja det var ingen vacker syn.

Jag led med familjen, som under flera månader fick bo i tillfällig ersättningsbostad i väntan på att saneringen skulle bli klar. Vad jag förstod täcktes det mesta av hemförsäkringen, men förstörda minnen, som familjefoton och släktklenoder kan ingen försäkring i världen ersätta. 

Detta var som nämnts en liten brand i en lägenhet.

Den fasa som människorna förr i tiden måste ha känt vid minsta eldsvåda i ett hus är lätt att förstå. Risken för att bränder skulle sprida sig från hus till hus i städerna måste ha varit överhängande. Brandförsvaret var ofta dåligt. Bellman beskriver en eldsvåda i 1700-talets Stockholm i en av sina epistlar, n:r 34, "Till Movitz, när elden var lös i hans kvarter uti Kolmätargränden". Ta en promenad i Gamla stans gränder och det går lätt att tänka sig in i vad en husbrand kunde få för konsekvenser förr i tiden. Ja även idag är bränder ett hot mot våra städer, även om brandkåren har bättre resurser nu än vad fallet var i både Karlstad och Sundsvall.

Bellmans epistel om branden på Kolmätargränd, som Fred Åkerström gjort en mycket bra version av, är väl värd en lyssning.

Kameran krävde lång exponeringstid, notera de suddiga personerna på kortet!

Sundsvall drabbades av en stor eldsvåda 1888 och via länken går det att lyssna på ett radioprogram från 1938,
50 år efter stadsbranden, där ögonvittnen berättar.

http://www.sr.se/cgi-bin/mall/artikel.asp?programID=1602&Artikel=482253

Njaa, berättar är kanske fel uttryck, det verkar som de läser innantill från egenskrivna manus.
Men programmet ger en bra beskrivning av eldsvådan som förstörde i princip hela Sundsvall.
(Lite krypande olustkänslor smyger sig på när jag inser att detta radioprogram gjordes kort innan i princip hela Europa stod i lågor.)

En del tror att en gnista från en ångbåt startade stadsbranden i Sundsvall.

Den stora branden i Sundsvall finns med i grundskolans historieböcker och är allmänt känd,

ungefär som Eldkvarn i Stockholm, där Stadshuset står idag.

Men att hela Karlstad brann ner 2 juli 1865 och gjorde i princip stadens alla fyra tusen invånare hemlösa, var en nyhet för mig när min vän Bosse visade en fin bok kring ämnet när vi hälsade på över en kopp fika.

Vet inte varför branden i Karlstad blivit mer eller mindre bortglömd, omfattningen var i stort identisk. Kan det ha att göra med att kameran fortfarande var under utveckling och få kameror fanns i omlopp? Kameran var betydligt vanligare i slutet av 1800-talet, när Sundsvall brann, masstillverkning av kameror hade börjat och glasplåtarna var på väg ut, filmrullarna på väg in vilket gjorde kameran smidigare och lättare.

 
Två foton från Sundsvalls tältstad, såg ungefär likadant ut i Karlstad

Precis som tjugotalet år senare i Sundsvall fick en tillfällig tältstad resas i Karlstad för att ge alla utan hem någonstans att sova.

Tursamt nog skedde båda bränderna på sommaren, vilket säkert skonade en del liv (ingen behövde frysa ihjäl). Samtidigt som sommaren var extra varm år 1865 och värmen gjorde att alla trähusen i Karlstad var torra och brann lätt.

Karlstadsbranden vet man började i ett bageri på Skepparegatan, där sur ved hade torkats under natten i bageriets ugn och sedan när veden, fortfarande varm, lades på ett trägolv tog elden fart och stadsbranden var snart ett faktum. Det blåste rätt bra denna dag och stadens brandförsvar var snudd obefintligt. Under 18 timmar såg Karlstadsborna sin stad brinna ner!

Hela denna stadskarta blev i stort oanvändbar efter branden 

Många tog sig över ån för att stå på andra sidan och bara se på när elden förtärde allt.

Ett ögonvittne skrev att elden slocknade för att inget mer fanns kvar som kunde brinna.

Sitter i köket och funderar över teknik och utveckling och minns plötsligt elallergikerna.

Kollar ner under databordet, ett virrvarr av elsladdar. Tur att jag inte har den allergin.

Det finns mycket som utvecklats och det går fort, ibland. Vissa saker dyker upp och finns i vårt medvetande under en tid för att sedan dö ut fullkomligt.

Vad har hänt med dem som var allergiska mot el och som för tio-femton år sedan skapade löpsedlar och deltog i debattprogram i tv-kanalerna?

Vem kunde ana på 60-talet att i princip alla skulle springa runt med en egen telefon i fickan 40 år senare? En telefon som samtidigt är både kamera och fiffig jukebox full med digital musik och numera även en liten minidator (som även kan visa film eller surfa runt på nätet).

Då, på det glada 60-talet, stoppade jag in en tioöring i springan på den gröna telefonautomaten och ringde hem och berätta att allt var bra. Tillgången på telefonhytter var god i stan och själv hade jag några favoritplatser. Det var sällan telefonen var trasig på den tiden.

(Ingen hade börjat "sabba" ännu, de flesta var snälla mot saker som inte var deras egna, en olåst cykel fick ofta stå kvar tills ägaren själv kom och cyklade iväg.)

tidig mobiltelefon, då mest för jourläkare, båtägare och extrema "prylfantaster"

Så sent som 1979-80 fanns en grön telefonautomat ute på Gärdet, inne i Filmhuset utanför toaletterna, där det räckte med att stoppa in en tio-öring för att ringa!

Vet inte hur det kom sig att den var kvar, ute på stan hade priset gått upp, tror det var 50 öre eller kanske rent av 1 kr som krävdes för att börja ringa ett samtal. Ute på stan fanns ingen liten tioöringsspringa kvar i automaterna...

Tur att jag var med i Filmklubben (terminskort under flera år) och läste Filmvetenskap i just Filmhuset...

Sedan gick det utför för telefonautomaterna, de var trasiga på olika sätt. Vanligaste åverkan var att lur och/eller sladd saknades. Ibland blev de lagade, men det hände också att Televerket helt sonika tog bort hela hytten (statligt monopolföretag innan det började gå utför, namnbytet till Telia var bara en liten början, sedan följde saker slag i slag till den "lustiga utgivningen" av den s. k. folkaktien som fortfarande har problem att nå det nominella värdet).

Mynttelefoner blev korttelefoner och idag är det svårt att hitta en offentlig telefon överhuvudtaget.
Att batteriet tar slut på mobilen är idag en smärre katastrof...

Med tanke på vandaliseringen, undrar om det sitter någon person och stirrar på tusentalet stulna telefonlurar i ett rum. En klart dålig samlarvurm, kanske är det en elak elallergiker som sitter där i fotogenlampskenet och mår gott, känner sig nöjd med sin gärning..?

Vad hände med dessa utsatta människor i vårt elrika samhälle?

Elallergi är inte "inne" längre.  

Bor alla dessa allergiker ute i skogarna, långt från elkablar?
Är det bevisat att det är skadligt att bo rakt under en kraftledning?

Har alla elallergiker fått förtidspension (med krav om att fortsätta lida tyst, utan att klaga i media)?

Eller har läkemedelsindustrin lyckats hitta någon medicin som botar alla med elallergi?

Frågor, frågor...

Hur bestäms intervallen mellan grön och röd "herr går man" gubbe?
Det är olika på olika ställen i stan, så mycket har jag märkt. På en del övergångsställen hinner jag
knappt över till andra sidan innan blarna börjar köra igen. Ska det vara på det viset?

Vad har skett med Oboypaketen? Vet att de krympt från 1 kg till blott 800 gram i varje refillpåse!
(Det kan man kalla prishöjning, behålla priset, minska mängden du får...)
Men tycker att det numera behövs betydligt mer av Oboypulvret i mjölkglaset?
Kör de med svagare chokladpulver?

Hur kommer det sig att Irish Coffea smakar extra gott sent på kvällen?
Jag blir så pigg då, men det är så gott, så gott!

Flera humorserier går sent, sent på kvällarna!
Varför får vi inte skratta tidigare på kvällarna?
(Mycket av det som ska föreställa kul/roligt på bättre sändningstid är verkligen inte kul!?)

samma läge, fast i radion...
Jazzmusik kan tydligen inte diggas på dagtid, de stoppas in mitt i natten i programtablån.
Varför ska jazzdiggare straffas och vandra runt hålögda på stan under dagarna?
Räcker det inte med att de diggar jazz?

For runt bland en massa bloggar. En hel del tycker till om schlagertävlingen i Göteborg i lördags...
Flera gillar och hyllar Amy Diamond.
Klart genidrag att plocka in henne i tävlingen!
Tycker säkert hennes föräldrar och manager i alla fall...
Få se om det räcker hela vägen, det är ett gäng låtar kvar de kommande tre veckorna.
Säkert någon som knäpper Amy på näsan. Duktig är hon, men lite för käck för min smak.

Dags för nästa stora nattgala, de amerikanska GRAMMY AWARDs 2008.
Snyggt jobbat Kanal 9, ni verkar ha lagt beslag på alla häftiga galor.

Hur blir det med Oscarsgalan? Kommer manusförfattarstrejken att sabba röda mattan i Hollywood?
Tror inte det, fast ännu är de väl inte överens, de giriga producenterna och de fattiga manusförfattarna..?

Ser en massa olika modeller på mikrofoner i tv:n, i en "Grammy 50 year" kavalkad som sänds just nu
kanal 9 i väntan på GRAMMY galan. Måste ut på nätet och leta fåniga mick-modeller!

Expressens nya Söndagsbilaga är nog den sämsta smörjan kvällsdraken producerat!
Väldigt glättat papper, stora bilder och snudd innehållslös.
Usch, tänk att det slösas papper på smörja som denna "Söndag" och dumt format också!
Lägg ner skiten, Expressen!
 
Denna tavla (här under) målad av Salvador Dali är väldigt stor.
Den hänger mycket snyggt i toppen på en lång trappa.
Snacka om att Jesus hänger där...uppe på korset.
Tror det var ett museum i Glasgow, eller var det i Edinburgh, ja, spelar ingen större roll.
Mäktigt var det, Dalis målning på väggen ovanför den där trappan.
För att se den hamnade jag automatiskt i en nästan bedjande ställning (smart uttänkt).


Vill passa på att tacka Peter Englund för en fin essä i DNs kulturdel. Det var mycket trevlig läsning
om och kring en målning av Pieter Bruegel!
Du kan nå hans blogg från mina länkar!
Jag hittade målningen


och en annan lika fin kring barns lekar


Denna målning vore kul som pussel! Kanske finns de båda redan att lägga..?
Innan detta blir för konstigt, go' natt.

Det var spännande att besöka Borgbacken, när jag som barn besökte Helsingfors då och då med familjen.

Det fanns kvar släktingar i Helsingforstrakten och att träffa dem stod högst på "göra listan", men ibland fanns det även tid till nöjesparkbesök.

Borgbacken ligger på en kulle bakom Tölöviken och Olympiastadion. Nöjesparken är Finlands äldsta (öppnade 1950) och största nöjesfält.

Både Stockholms "Gröna Lund" och Göteborgs "Liseberg" har sina begränsningar, de har svårt att utöka sitt område. Gröna Lund försöker vinna mark ute på Djurgården och har redan för några år sedan byggt ut mot vattnet, nu står en parkeringsplats och ser inbjudande ut för nöjesparkägarna. Men de är båda placerade i "havsnivån", så bergochdalbanan får ingen hjälp av landskapet (nåja, kanske lite i Liseberg)

I Helsingfors är det också utrymmesproblem, där nöjesfältet Borgbacken ligger på toppen av en kulle. Namnet Borgbacken kommer från det runda vattentornet av tegel som finns på Borgbacken. Redan innan Borgbacken fanns kallades berget Vattenborgbacken. Det finns flera andra ställen i Finland som heter Borgbacken eller Linnanmäki. Då handlar det ofta om så kallade fornborgar, kanske kul på sitt sätt men inga nöjesfält.

Så varje återbesök (med år mellan besöken) innebar nya oprövade åkattraktioner (och alltid någon rolig, som jag gärna åkt igen, som var borttagen/utbytt).

Bromsaren där bak har numera säkerhetsbälte...

Men den stora bergochdalbanan i trä med levande bromsare baktill, där de har en spak att dra i för att bromsa, den stod där majestätiskt vid varje besök. Syns över stora delar av Helsingfors (för att inte tala om den fina utsikten från vagnen, på toppen).
Här uppe i Norden håller jag nog Bakken utanför Köpenhamn högst. Promenad genom vacker bokskog för att
komma till entrén, men det är fritt att gå in!

En bergochdalbana på en kulle ger en extra hisnande känsla då backar i själva konstruktionen sammanfaller med kullens sluttningar.

I Barcelona har de också nöjesparken på ett berg. Betydligt mindre bergochdalbana, men även den hängande på kanten av berget. Det kittlade extra skönt i ett par backar, när det verkar som om nedförslutet aldrig tar slut och resan ska fortsätta rakt ut i luften.

En hisnande åktur skedde i Milano som också har sitt nöjesfält på en kulle. En berg&dalbana som påminde om Grönans gamla (som för några år sedan fanns på Ölands djurpark, kanske kvar där än?!). En rätt imponerande stålkonstruktion, som jag gärna ville åka innan regnet kom, det mulnade på över Milano denna sommarkväll. Vädret blev sämre och sämre. När vi satt i vagnen på väg upp till första backen, så började det blixtra och åska över storstaden. När vi svängde runt högst där uppe så insåg jag faran. Högst uppe på en kulle, hela Milano nedanför, sittande i en metallvagn i en stor "åskledare" med bara en väg ner, åka runt i hela banan och hoppas på att åskvädrets urladdningar inte tog vägen rakt ner i bergochdalbanan. Kan säga att jag var rätt spak när jag till slut klev ur vagnen, tror Ingalill kände likadant.

Hela banan stängdes av, vi var de absolut sista som åkte runt där uppe bland blixtarna...

Bara några minuter senare kom regnet och det var inte så kul att stanna kvar på nöjesfältet längre. Det mesta var hur som helst redan åkt. Många andra besökare började lämna nöjesfältet, vi anslöt oss. Nästa dag åkte vi vidare på vår tågluff, har inte återbesökt nöjesfältet i Milano sedan dess. Vet inte ens om det finns kvar... 

Roligt namn på bergochdalbanan på Bakken 

Borgbacken i Helsingfors har en verklig olyckshistoria med sin gamla bergochdalbana, där en bromsare föll av tåget på väg upp mot första nerförsbacken. Utan någon broms for tåget vidare i banan och farten ökade tills det hela slutade med att den spårade ur i en kurva och folk skadades, tror några dog i kraschen.

Ger onekligen lite extra pirr i magen inför en tur, att få den historien berättad för sig. Eftersom det är olika personer som står bak och bromsar, blir också själva åkturen olika. Någon "feg bromsare" där bak och pirret i magen blir mindre, eftersom bromsaren håller nere farten.

En modig (dumdristig?) bromsare släppte på ordentligt i backarna och den åkturen blev extra skrikig (högre skrik högre betyg modig bromsare...).

Ja det gick att stå och lyssna på vagnarna och bedöma bromsarna baktill på vagnarna, "vagn med åkkunder" där alla skrek hysteriskt och hade gummiben när de klev av, det var vagnen att själv försöka satsa på för att få en resa utöver det vanliga.

Själva åkturen är riktigt bra, bra konstruktör till banan!

pirret i magen infinner sig. Jag skriker, medan Ingalill njuter tyst...

En annan gammal träbana finns ute på Bakkens nöjesfält (utanför Köpenhamn i Klampenborg). Betydligt roligare än Tivoli och Bakken är världens äldsta nöjesfält som egentligen heter Dyrehavsbakken!

har redan klarat några hiiisnande backar, lite skoj återstår! Kliva av och på till höger...

Att besöka själva nöjesfältet kostar inget, så vill man bara äta och dricka och kolla in andras åkande, ja då är Bakken betydligt bättre än Tivoli, som tar entré (precis som Liseberg och Gröna Lund). Enda problemet med Bakkens bergochdalbana är att det skakar friskt under åkturen. Kan säga att skakandet tar bort lite av åkturens hisnande tjusning och glasögonförsedda personer får se upp. Men ta en titt på bilderna, njut.