Erik "Semlan" Klings blandade intryck

En av Sveriges främsta författarinnor

Selma Lagerlöf är en av ganska få svenskar som fått Nobelpriset. Selma är yttermera en av få kvinnor som fått Nobels litteraturpris, bara elva kvinnor har fått Nobelpriset i litteratur sedan det började delas ut 1901. Mindre än 10 procent av litteraturpriset har gått till kvinnliga författare!

Nu har SVT visat en tv-teater under två kvällar som handlat om Selma Lagerlöf, "Selma". En lite udda vinkling har de valt, att koncentrera sig på hennes homosexualitet. Chockerande? Nä, knappast nu, men absolut då, då kvinnor inte ens hade rösträtt ännu! Det känns inte som dramat riktigt vet vilket ben det ska stå på. Visa upp ett triangeldrama eller berätta om författarinnan Selma Lagerlöf. Det blir lite av båda delarna, utan att engagera så mycket. Inga speciellt erotiska scener heller, lite smek och puss, så den som hoppats på sådant får leta annorstädes.


Helena Bergström spelar Selma Lagerlöf, Ingela Olsson spelar Valborg Olander och Alexandra Rapaport spelar Sophie Elkan, i SVT:s drama.  (fotot från SVT:s hemsida)

Första delen utspelas på Sicilien dit tydligen många konstnärer reste i slutet av 1800-talet. Där träffade hon även Carl Larsson och under en middag skissade han fram ett porträtt som sedan blev en oljemålning på författarinnan. 
Få intressanta scener i den inledande timmen, där jag mest satt och undrade över hur mycket "äkta Sicilien" det egentligen var. (Fast några små scener verkade äkta, inspelade på plats.)
Ett dygn ur Selmas vistelse i Taormina på Sicilien, med kärleksgnabb och svartsjuka mellan Selma och Sophie.

Andra delen av Selmadramat följde direkt efter del två av "Stjärnorna på Slottet", som hade Janne "Loffe" Carlsson som huvudperson. Det var lite bättre med Loffe än del ett med Christina, men få avslöjanden, så fort som det verkar hända något väljer producenterna att klippa och visa något helt annat... Långa introduktioner om avsnittets stjärna, vilket verkar ganska överflödigt, är nog ganska få femtonåringar som kikar på denna "låtsasdokusåpa". Äldre vet väl redan vilka de fem är? Nåja...

Men tillbaka till SVT:s dramasatsning denna jul, Selma och Sophie. Hela andra delen sker dagen när Selma Lagerlöf får sitt Nobelpris. Vi får lite intriger, se en sur Strindberg och så hennes tacktal. Detta var 1909, samma år som storstrejken, det jäste lite i någon scen "ute på stan" vilket var bra i dramat, att det fanns med. Lustigt fakta; Luciatåget missade att lussa Selma, i alla fall påstår manusmakarna det i tv-teatern. Undrar hur ofta det hänt?
I denna andra del händer det mer, intriger mot Selma och större historiska händelser skymtar. Betydligt bättre än första delen, kanske för att inte A Rapaport är med så mycket (här är det istället Valborg som är Selmas kärlek och hålldam).
Helena Bergström gör en fin tolkning av Selma, skapligt porträttlik och med trovärdighet. Göran Stangertz får ännu en gång sätta på sig Strindbergsmustaschen och spela honom (han var Strindberg för tjugotalet år sedan i en större satsning om vår Nobellöse författare).
Åsa Lantz har skrivit manuset, inspirerad av brevväxlingen mellan damerna (Selma Lagerlöf, Sophie Elkan och Valborg Olander). Men breven har blandats med fantasi, som sig bör, så sanningshalten är nog ganska låg. Regin står Erik Leijonborg för.

När det gäller Lagerlöfs författande så tycker jag det är för mycket "shillingtryck" över hennes historier. Det är ingen hejd på all olycka som drabbar romanfigurerna. Herr Arnes penningar, uj, uj. Den kämpade jag mig igenom men läslusten hos mig var låg. Undantaget verkar vara "Nils Holgerssons resa" som är smått magisk, så läcker historia! Men i övrigt mer humorfritt hos Lagerlöf än hos Strindbergs författarskap, vars romaner också har sorg och olyckor, men med mer humor i berättandet. August miljöval i berättelserna lockar mig mer, som Röda rummet som jag gillar så pass att jag läst om den. Så ser jag på det, jag har läst mer Strindberg än Lagerlöf. Flera Selmaromaner jag börjat på har jag lagt ifrån mig igen, för trist läsning. Men det skulle väl vara mycket sorgerligt i romanerna runt förra seklet..?!
Idag är det ganska lite romaner (rent allmänt) och en väldig massa deckare av olika slag istället.

Någon annan bloggare som tittade på tv-dramat? Vad tyckte du?


Carl Larssons fina porträtt av Selma Lagerlöf, kanske satt hon aldrig modell på det viset.