Go'nattmusik till min dotter
Kvällens musik gillar både jag och min dotter Linnéa.
När hon var liten var en av go'nattkassetterna hon gillade Mike Oldfield gamla skiva Ommadawn.
En annan kvällskassett som snurrade i dottern rum när hon skulle sova var Rick Wakemans "Journey to the center of the Earth" och på b-sidan "King Arthur..."
Här nedan ett klipp från en senare skiva med Mike Oldfield - The songs of distant earth.
Hela cd:n hämtar inspiration från Arthur C. Clarkes roman RAMA och på skivan finns även en cd-rom del,
där man kan roa sig lite inne i en rymdfarkost (det är inte samma sak som dataspelet Rama, ganska kul pusselspel, ingen tidsstress).
Under en period var det mycket musik som också hade något extra, som krävde dator för att kunna ses.
Numera är det inte ovanligt med en DVD som bonus.
Författaren Arthur C Clarke dog nyligen på Sri Lanka, där han bott i många år
(skrev ett blogginlägg 19 mars om honom http://erik56.blogg.se/2008/march/arthur-c-clarke-1917-2008.html )
Gitarristen Mike Oldfield som började spela i Kevin Ayers band när han var tonåring och sedan slog igenom megastort när hans första soloskiva Tubular Bells fick vara med på soundtracket till Exorcisten, där Max von Sydow spelade präst. Gavs ut av Virgin records, som onekligen hade många bra artister knutna till bolaget under 70-talet. Numera far gamle skivbolagsdirektören runt i luftballonger, så kan det gå.
Let there be light heter detta spår.
Förstår att hon gillar musiken, det gör jag också.
Ha en riktigt fin dag....
Det här är musik på hög mivå i mina öron. Det är musik som knottrar sig på huden. Många sönderstressade människor borde stanna upp, sätta sig ner och lyssna på denna sortens avstressande musik.
Den här musiken anser jag är så mycket utöver det vanliga, som det bara går att uppbringa.
Hupp, missade detta, hmmm
Kul att både du Christina och även du Erika gillar Oldfields klangvärld. Då är vi i alla fall fyra. Mikes fan-skara är npg skapligt stor. Han sålde ut Globen när det var relativt nybyggt!
Fast det finns det ju även svenska artister som kan göra. Glädjande att Robban Broberg lyckades locka en stor publik utan så värst högljudda lockrop (hi, hi). På lilla teatern utanför Gröna Lund hade han några konserter och en kväll var jag där (med sambo som upplevde mig pinsam, så kan det bli)
Äsch, får ta det i ett inlägg...
