En kär vän visade vägen
Så här i sista minuten. Nåja, sista dagen på år 2007 i alla fall, så var det min gamla vän Bosse som nu fått mig att börja blogga.
Det var kanske inte meningen, men jag blev hejdlöst inspirerad av hans blogg (Bosse har bara varit aktiv dryga veckan).
Inte för att ålder är ett argument, men om Bosse börjat blogga, då känns det som att jag inte längre ska undvika denna offentliga dagbok.
Jag har förut i papperform, senaste åren i datorn, skrivit små dagboksinlägg. Detta uppblandat med vilka idéer till noveller, musikstycken mm. De senaste åren har jag alltid tagit med en liten anteckningsbok (helst linjelös) på semestrarna, för att kunna både skriva och rita när andan faller på.
Så skedde även nu senaste Italienresan.
Lustigt nog har jag inte slutfört dagboksanteckningarna för de sista dagarna där nere.
Kollade upp ett par äldre böcker och fann samma sak där. Kan vara noga i början av en resa för att sedan mot slutet bli väldigt kortfattad eller helt enkelt inte alls skriva vad som sker.
Så kan det gå.
Här en liten teckning som gjordes under Italienresan.
Visst med kameran kan jag få bra bilder
Samma plats, Spirlonga, fast nu med digitalkameran
De har olika charm och min egen teckning ger en inre tillfredställelse som aldrig ett foto kan ge.
Utan dessa solbilder från Italien skulle jag antagligen inte överlevt denna tråkiga senhöst
Vinter ska det vara, men den är ur led.
Fram för "grön el" och annat som kanske kan få snön att komma tillbaka, så vintern blir vit och inte trist grå.
!987 i januari var det en riktig vinter. Snön plogades upp i höga vallar. Tunnelbanan gnistrade fram och utetermometrarna visade MINUS 30 grader Celsius, det var vinter i Stockholm det!
Ack ljuva minne
De här bilderna har jag berömt tidigare, men jag gör det gärna igen.