Lammet smakade gott

Inget är som väntans tider...
Har blivit erbjuden att ta mig till en vän med vidunderlig utsikt.
Inte dumt alls med tanke på alla fyrverkerier om blott ett par timmar (redan nu smäller det på rätt bra).
Ett litet aber, min son har kontaktproblem (har 3-mobil) och jag och Ingalill vet just nu inte vad som händer
med Andreas kväll/natt.
Vi vill inte lämna honom (och han vill inte följa med eftersom han tänkt göra något med ett par kompisar).
Tiden går och snart känns det för sent att ringa och säga ja tack till erbjudandet.
Ett typiskt Moment 22 läge.
Måste i detta läge komma med en längre parantes;
Filmen "Moment 22" är en av de bästa antikrigsfilmer som gjorts!
Den har rätt många år på nacken nu, men senast jag såg den på Filmhuset/Filmklubben njöt jag!
Alan Arkin i huvudrollen och bland många bra skådisar deltar även Art Garfunkel (Vem minns inte hans ljusa, klara stämma i t ex "Bridge over trouble Water" tillsammans med Paul Simon?).
Redan i filmens anslag känns det att detta kommer att bli en sann härlig filmupplevelse.
Kameran sveper i en lång tagning över ett syditalienskt landskap, fåglar kvittrar mm. När kameran panorerat runt 360 grader fångar den upp återvändande bombflygplan i varierat gott skick som landar på den flygplats som vi befinner oss på. Precis bredvid landningsbanan går två män och diskuterar livligt med varandra allt medan planen bullrande landar och mer eller mindre kraschar.
En lång magisk filmtagning, utan klipp (nästan som Antonionis långa slutscen i "Yrke: Reporter" där Jack Nicholson blir mördad i en nordafrikansk by och kameran snurrar runt på torget för att sedan glida in genom ett gallerförsett fönster in i det rum vi vet rollkaraktären Nicholson spelar finns) som senare i filmen "Moment 22" upprepas i kortare versioner. Historien som naturligtvis bygger på Joseph Hellers roman är helt underbar och blott ett fåtal filmer har lyckats med att förmedla samma eller snarlik antikrigskänsla som detta mästerverk.
Men se upp bland DVD:er och vhs-kassetter! För rätt många år sedan (så det är kanske bättre nu?!) hyrde jag en video som tyvärr valt att strunta i det stora Todd-AO formatet filmen gjorts i. På videon syntes inte hela bilden, istället "klipptes" det friskt för att ha huvudpersoner i bild, ja videon var som en ny film. Trist och hemskt!

var var jag?
Ja, vi befinner oss i ett limboläge, utan att veta hur vi ska göra
så kanske blir det till att gå ut på sjöberget och se ut över Mälarens kalla öppna vatten (ingen is här inte) och spana in raketer och bomber på det sättet.
Gröndalsberget är nog finemang, men klockan tickar
ja, den som lever får se eller kanske läsa kort in på nya året
Häpp!

En kär vän visade vägen

Tänk så det kan bli.
Så här i sista minuten. Nåja, sista dagen på år 2007 i alla fall, så var det min gamla vän Bosse som nu fått mig att börja blogga.
Det var kanske inte meningen, men jag blev hejdlöst inspirerad av hans blogg (Bosse har bara varit aktiv dryga veckan).
Inte för att ålder är ett argument, men om Bosse börjat blogga, då känns det som att jag inte längre ska undvika denna offentliga dagbok.
Jag har förut i papperform, senaste åren i datorn, skrivit små dagboksinlägg. Detta uppblandat med vilka idéer till noveller, musikstycken mm. De senaste åren har jag alltid tagit med en liten anteckningsbok (helst linjelös) på semestrarna, för att kunna både skriva och rita när andan faller på.
Så skedde även nu senaste Italienresan.
Lustigt nog har jag inte slutfört dagboksanteckningarna för de sista dagarna där nere.
Kollade upp ett par äldre böcker och fann samma sak där. Kan vara noga i början av en resa för att sedan mot slutet bli väldigt kortfattad eller helt enkelt inte alls skriva vad som sker.
Så kan det gå.
image6
Här en liten teckning som gjordes under Italienresan.
Visst med kameran kan jag få bra bilder
image7
Samma plats, Spirlonga, fast nu med digitalkameran
De har olika charm och min egen teckning ger en inre tillfredställelse som aldrig ett foto kan ge.
Utan dessa solbilder från Italien skulle jag antagligen inte överlevt denna tråkiga senhöst
Vinter ska det vara, men den är ur led.
Fram för "grön el" och annat som kanske kan få snön att komma tillbaka, så vintern blir vit och inte trist grå.
!987 i januari var det en riktig vinter. Snön plogades upp i höga vallar. Tunnelbanan gnistrade fram och utetermometrarna visade MINUS 30 grader Celsius, det var vinter i Stockholm det!
Ack ljuva minne